näe

I morse började inte dagen bra för lillkillen. Först rev han ner en fönsterlampa och blev så arg för att den trillade att han kastade iväg den... Då blev jag förstås arg och Isak ledsen och arg på samma gång. Två minuter senare (när lampincidenten var glömd) trillar han ner från pallen i badrummet. Slog sig inte illa men blev rädd och arg igen. Då börjar jag trösta och avleda sådär som föräldrar gör ibland genom att sjunga en visa om Isak och allt roligt han gör och om hur söt och go han är! Det är ju lite fascinerande att lyssna på detta även om man är arg och tårarna rinner. Men man måste ju ändå protestera lite. Så för varje sak jag "sjunger" att han gör så inflikar han: "näe, leka bilar", "näe, skrattar", "näe, rita lastbil". Tänk va skönt det vore vissa dagar att bara tjurigt säga åt någon eller ingen; näe, jobba, näe, diska.

Igår när vi ätit middag var Isak, milt uttryckt, i behov av att tvätta händer och ansikte. Jag brukar bära honom den lilla biten för att undvika så lite kontakt som möjligt med inredning odylikt. Men vår bestämde pojke säger "Min tvätta själv" Vilket i praktiken låter som "min ätta välv". Börjar han närma sig 2 år eller??? "Min" och "själv" är viktiga ord just nu! Och så "näe" förstås!