No is no

Jag är chockad. Jag sa just "nej" till Gustav (när han tänkte riva ner papperhögen - ni vet den med viktiga papper som borde sitta i en pärm) ... och han gick därifrån. [!] Utan ilskna utrop och/eller fortsatt nedrivning. Hmmm. kanske - men bara kanske - att han har förstått??? Ja nu är han hur nöjd somhelst med fjärrkontrollen som telefon! Vad kommer härnäst?