Ja, det är ju så när man har husdjur (katt framförallt) som roar sig med att jaga möss. Att ibland får barnen bevittna detta med död. Jag tror det var i lördags som jag av humanitära skäl hade ihjäl en liten söt skogsmus som vår katt Olle lekte med. Isak, som älskar djur, ville förstås se musen. Lite av dialogen på ett ungefär följer här:
isak: mamma, ta bort blodet så musen blir glad igen.
mamma: Isak, musen är död. Då kan vi inte få den levande igen.
isak: men jag tycker om möss. Speciellt dom som kan tala.
mamma: den här musen kunde nog inte tala...
isak: nää, den är ju död.
Isak tyckte att vi skulle lägga musen så inte Olle kunde ta den, så vi grävde ner den. När vi höll på med det började Isak prata om att musens pappa kanske var ensam. Ja, vad säger man då? Jag sa att jag inte trodde att musen hade någon pappa. Sedan pratade Isak om att musen kan "gå på land igen" och att han då kommer vara glad. Jag var nog lite oförberedd på den här typen av samtal... Vad ska man förklara för en fyraåring? Jag vet att det finns barnböcker om döden och sånt, men jag har inte tyckt att jag som förälder ska ta upp frågan om det inte är omständigheter som kräver det. Jag känner att jag den här gången "skylde över" lite av det otäcka med döden. I alla fall har isaks grodor och ödlor (leksaker...) igår och idag varit döda för att sedan "gå på land igen" och blivit glada. Klart även barn behöver fly in i fantasin när verkligheten är lite otäck.
I övrigt med isak är han otroligt fascinerad av bokstäver och siffror. För någon månad sen räknade han helt flytande baklänges från 10 till 0 utan att jag hört honom försöka. Och han skriver siffror o bokstäver, och han ser dom överallt, när man kör bil upprepar han hastighetsbegränsningar och bokstäver på hus o skyltar. och rimmar är ett nytt "trick" som är väldigt roligt! Och djuren är ett annat favorittema som kommer igen i allt. Han har verkligen en period med intensivt inhämtande av kunskap!
Och han verkar också ha ett behov av att vända på "sanningar". Höger o vänster har han varit väldigt duktig på ett bra tag, men nu hävdar han bestämt att höger är vänster o tvärtom. Bara för att han har bestämt så. Jag försöker förklara att man har bestämt att höger ska vara höger för att alla ska veta vad som är rätt. Då kontrar Isak med: Men nu är det här rätt!
Likadant på kranen vid handfatet. Jag berättar att färgen blå betyder att åt det hållet är vattnet kallt och rött betyder varmt. "men jag tycker rött ska vara kallt" säger Isak bestämt.
Gustav är en riktig illbatting med bus som rinner över åt alla håll o kanter känns det som. Och när en sak förnekas honom (en full mjölkpaket, hundmatskålen etc) går han raskt vidare till att dra i gardinen, skjuta fram stolen till spisen eller nåt annat som verkar spännande, eller rättare sagt något som får oss att reagera... Men han kan emellanåt också leka själv med något "tillåtet" en stund, eller fascinerat titta på isak. Teven kan oxå vara spännande i korta stunder. Gustav hade 40 graders feber i fredags o då var han som ett ruttet lingon härhemma. Då märker man vilken skillnad det är på sjuk och frisk Gurra. Men nu är han igång igen, i lördags fick han sitt första plurr i skogsdike. Ganska odramatiskt, men vi fick skynda oss hem för det var rätt kallt. Isak testade på ett dyk idag, hans första för säsongen!
Gustav talar mer o mer och hans kroppsspråk är mycket bestämt så det råder nästan aldrig någon tvekan om vad han menar. Siiin betyder frukt (apelsin), Sing betyder spring (och sägs med en tveklös uppmaning om att man ska springa så han kan jaga en). Annars är det förstås nej, kom, umpa (strumpa, med uppmaningen att rätta till strumpan, mycket viktigt!), bomma (blomma) mm.
Nu har gammelmormor o gammelmorfar varit här på lite fika. De hade tacksamt nog med sig egna bullar, eftersom detta hem är sparsmakat på fikabröd, lite digestive och glutenfria kakor är allt vi kunde vaska fram. Men det var trevligt med besök!
Ojoj vilket långt inlägg! Ha det skönt! Nu får jag erbjudandet att Isak ska hjälpa mig att skriva så jag tar chansen att publicera detta innan...
5 kommentarer:
Kul läsning om grabbarnas utveckling! Känns som jag har massor att se fram emot för egen del de närmaste åren. :-)
härlig läsning. det är två goa personligheter du har :)
Vi har ju av naturliga skäl haft anledning att prata om döden hemma hos oss den senaste tiden, och det är ett svårt ämne för en fyraåring. Men samtidigt så tar de allt så naturligt. Och jag tror man vinner på att förklara hur det hänger ihop, annars är nog risken att barnet blir än mer rädd för döden. Om inte ens de vuxna vågar prata om den måste den ju vara väldigt farlig. Typ. :-)
Håller med ovanstående talare - kommer ihåg när jag och lisa stötte på en påkörd fågel på vägen, då var hon dock så liten så jag tror mitt försök att förklara var lite för optimistiskt.
Men vi vill höra mera om små barns utveckling och göromål, speciellt när vi själva inte får se de så ofta som vi skulle vilja. Jag kan hjälpa till med förberedelser på lördag!
Fridakarolina: Absolut! och vi vill gärna höra om det första leendet, gurglandet, matportioner och annat som gör livet härligt!
Mamma: jo jagvet*mysler*
Carina: Jo, "dösnacket" har väl inte kommit upp igen direkt, men däremot bad Isak mig rita en rädd mus idag... Men det är nog som sagt rätt viktigt att inte negligera frågeställningarna.
Hanna: får gärna komma hem o dona med oss på lördag om hon vill!
Skicka en kommentar