översynt

Idag har D varit med G på synundersökning. Anledningen var att han skelar. Vi misstänkte att det kunde bli aktuellt med en sån där ögonlapp ala pirat ett tag. Istället visar det sig att han är översynt och fått spänna ögonen för att se så att han av den anledningen skelar. Så nu ska vi så fort som möjligt skaffa glasögon till honom. Och troligen får han ha det hela livet. Konstigt nog blev jag nästan chockad. (jag var så "chockad" att jag glömde bort eftermiddagsfikat på jobbet, så ni förstår!) Och jag är också chockad över att jag är chockad. Jag menar barnet är inte sjukt, han är inte handikappad, han ska bara ha glasögon. Men... Ja jag vet inte varför men det känns fånigt nog nästan lite chockartat. Fånigt eftersom man borde varit beredd på detta när ungen skulle på synundersökning. Och fånigt förstås eftersom det trots allt bara är synfel vi talar om. Men på nåt vis hör inte ett par glasögon hemma på en 2,5-åring i min värld. Men jag vet att han kommer bli ursöt med sina brillor, precis som han är utan!